Festligt roj for Bob

Det ar inte latt att vara arrangor. Det spelar ingen roll om det handlar om att fixa skolspex, ordna skidresa eller ansvara for en musikfestival. Det ar mycket att halla reda pa, kanske lite val mycket emellanat.
Forra helgen gick Bobfest av stapeln i Stockholm. En rad band, framst hamtade fran metalgenren, tillsammans med pastor Bob Beeman (ova garna att saga "Bob" med Hasse&Tage; uttal) skulle locka alla hangivna - och pa metalkonserter utsvultna - fans till huvudstaden. Tva speltillfallen erbjods, fyra band pa fredagen och hela sex pa lordagen. Utover det holl pastor Bob (fortsatt garna ova pa uttalet sa det blir riktigt bra) tre seminarier.

Efter en timmes forsening drog pastor Bob (forsok ha ett avslappnat uttal sa det later mer som Baaaab) igang festivalen pa fredagskvallen med sitt inledande undervisningspass om vikten av att larjungatrana alla nykristna sa de inte forsvinner fran kyrkorna nar nyhetens behag forsvunnit.

Nar musikunderhallningen till slut startade visade sig publiken vara ganska svarflirtad - det sag nastan ut som om storre delen av den till 97,5 svartkladda ahorarskaran bestod av musikkritiker och journalister som med armarna i kors bedomde varje gitarrsolo och synthslinga.
Inte forran Delta slappte loss som tredje band tande det till bland alla rockers i publiken. Sakerligen beroende pa att den ena av bandets gitarrister, Carl-Johan Grimmark, aven aterfinns i Narnia och val ar den storsta gitarrhjalte svensk kristenhet producerat pa bra manga ar. Det ar darfor ingen storre overraskning att de tva banden paminner om varandra stilmassigt, aven om Delta kanske har lite mer tyngd i sina latar. Delta har dessutom en riktigt intressant sangare i Par Hagstrom som i sina basta stunder gar at Bruce Dickinson-hallet.
Bishop Garden fick aran - eller oturen - att avsluta fredagskvallen. Ikladda harligt ljusblaa t-trojor gjorde gruppen sitt allra yttersta for att forma publiken stimma med. Tyvarr var det val ingen av Bishop Gardens battre spelningar, kanske skulle bandets nye basist - Johan Bergkvist - behova lite langre inskolning for att gora sig sjalv rattvis. Men de nya latarna lovar gott infor framtiden.

Att arrangorerna lyckades undvika upplopp pa lordagen borde ses som ett smarre underverk och rendera dem nagon form av fredspris. For nar det forutbestamda klockslaget infann sig, och en stor del av publiken redan vantat i en halvtimme, da pagick soundchecket som bast (ja, eller fragan ar val hur bra det egentligen gick) och man flyttade fram starten en timme. Till slut, tva timmar forsenade och utan nagon forklaring eller introduktion fran arrangorshall, antrade punkbandet Tekla Knos scenen. Med sin syrliga punkattityd och samhallskritiska texter utgjorde de ett udda inslag i en ovrigt tillsynes homogen metalalskande folksamling (jo, det fanns nagra hardcorefantaster ocksa). Varfor finns det sa fa kristna band som skriver engagerat for samhallets minsta, som vagar ifragasatta och hackla det etablerade systemet?
Vad sags om de lysande textraderna i laten Moralist: "Ja visst jag ar moralist, och jag tycker det ar trist, hur tjejer exploateras av fibban och Slitz/En som fortjanar en small, ar mitt livs novell, jag ma vara torr, men jag tycker det ar tonarsporr... Var gar gransen, vad ar det for samhallsklimat som gor att dessa vargar far mat, hur kom det sig att karlekens lag blev en pinuppa pa ett jatteplakat... Visst jag ar moralist, jag vill saga till sist, att jag tror det ar kontakten med Gud som vi mist". Varvid bandets basist, Markus Johansson, branner en inte helt okand veckotidnings lopsedel i protest mot mediaeexploateringen.

Sons of Thunder tog over efter Tekla Knos och fungerade val ganska bra som uppvarmare till Narnia som under kvallen avancerade i spelprogrammet och gick ut som tredje band i stallet for nast sist som planerat.
Saga vad man vill om Narnia, men de kor anda sin grej fullt ut. Det ar hela hardrockskonceptet med flinka gitarrsolon, saval trum- som bassolo och alla de dar poserna som bara fanns under 80-talet. Och ganska manga av den drygt 400 personer stora publiken tycktes rocka med i "Long live the King", "No more shadows" och "Star over Bethlehem". Narnia hade dessutom kvallens mest hangivna "anti-fans" som gjorde sitt basta for att kalla pa andra andemakter...

De som sett hardcorebandet Selfmindead nagon gang vet att det normalt handlar om hundra procent energi levererad rakt i Solar Plexus. Helgens framtradande var annu battre. Med tva gitarrister och nagra spelarforandringar - Marko har bytt trummorna mot gitarren, Royals trummis Tommy bankade i stallet och Silvers Even greppade basen - presterade man ett framtradande utover det vanliga. Det har kan bli hur bra som helst.

Med en helt nedslackt scen, forutom nagra bla stralkastare, antrade sa norska death/black-metalbandet Extol scenen som sista band. De trogna som var kvar fick se varfor norrmannen tenderar dyka upp i radio och tidningar lite varstans - inte minst i svenska P3 - oversvallade av positiva reaktioner. Laskigt tajt och med en brutal tyngd utmanar de i en genre som tidigare dominerats av band med ett lite annorlunda budskap.

Det ar bara att tacka herrar Davidsson, Bransell, Dahlberg, Hjelte, Jonsson och Sporrenstrand for en lysande ide. Kul att nagon vagar forsoka tillfredsstalla alla konsertsugna. Att dessutom, for att locka "utomstaende" lata bli ta intrade ar beundransvart.
Hoppas att nasta Bobfest blir lite battre planerad - tva timmars fordrojning ar nast intill oacceptabelt.
Som sagt, det ar inte latt att vara arrangor.

© Pierre Eriksson
<pierre.eriksson@dagen.com>

Fotnot: Under helgen medverkade Mercenary, Vital Decision, Delta, Bishop Garden, Tekla Knos, Sons of Thunder, Crimson Moonlight, Selfmindead, Narnia och Extol.