Extol hittar friden i det brutala

Svartkladda, langhariga norrman som spelar brutalt tung musik. Ingen ovanlighet i ett land som ses bland de framsta exportorerna av blackmetal. Men senaste framgangarna kommer fran ett band med ett i sammanhanget ovanligt budskap - Extol vill formedla frid. Frid genom Jesus Kristus.

Norska Extol har natt stora framgangar med debutalbumet Burial. Med sin progressiva death/blackmetal - lat oss kalla det kraftfull framatstravande lusekoftemetal - skanker gruppen hopp om utveckling i en genre som forhallit sig statisk under en langre tid. Att bandet dessutom konkurrerar med texter som handlar om den kristna tron, i en musikfara dar grupperna snarare forknippas med att forharliga andra andemakter, gor Extol extra intressant.

Grabbarna sjalva tar uppmarksamheten med ro och fortsatter leva sitt "inte-bara-pa-scen-kristna"-liv. Precis som vanligt.
- Vi ar forst och framst kristna individer - 24 timmar om dygnet. Det innebar att vi kanske inte ar "evangelister" nar vi star pa scen. Det finns olika satt att ga fram pa beroende pa vilken publik man spelar for. Nar det galler metallen sa har vi markt att det inte fungerar att bara kora pa med fullt evangelisationspaket - det ar inte ratt satt att fa kontakt med manniskor. Vi ar definitivt intresserade av att manniskorna ska mota Jesus. Det ar forsta prioritet, men vi maste tanka lite strategiskt pa hur vi gar fram, sager Ole BÝrud, den ena av bandets tva gitarrister.
Tillsammans med sina vapendragare Christer Espevoll pa gitarr, Peter Espevoll pa grind (avgrundssang), Eystein Holm pa bas och trummisen David Husvik besokte de nyligen Sverige och Bobfest. Med sallan skadad brutalitet, tajthet och harsvingande gav de sin version av det kristna gladjebudskapet.
- Vi skriver om det som ligger pa vart hjarta, det som intresserar oss och det som vart liv fylls av s och det som hela livet uppfylls av ar vart liv med Gud, sager Christer.
- Jag tror inte nagon tvivlar pa att vi ar ett kristet band efter en konsert, men det blir inte heller sa att den icke-kristna delen av publiken blir bortstott. Vi hoppas ju att kunna knyta kontakter med folk efter en konsert, sager Peter.
Den senaste tiden har pojkarna dessutom borjat komma in i metal-kretsar i Oslo och da handlar det mer an nagonsin att lata livet fa tala for sig sjalv - om att leva ut sin tro.

Extol startades 1994 av David, Christer och Peter. Namnet har inte kommit till varken genom drommar eller storslagna visioner - snarare enligt tumversprincipen.
- Jag tog fram ordboken och tankte att ord som borjar pa "ex" ar kult, sa hittade jag "extol" och tyckte det lat bra, sager Christer och skrattar hogt.
Efter nagra manader anslot sig Eystein som permanent medlem. Utvecklingen gick fran "vanlig" metal via power/death metal till dagens progressiva black/death metal. Daremellan utokades bandet med Royals Emil Nikolaisen pa gitarr, som i sin tur lamnade over till Ole BÝrud fran Shaliach (och Arnold B family). 1998 slapptes, den vid det har laget uppmarksammade och kritikerrosade, debutcd:n Burial. Till och med svenska "P3 rock" har spelat latar fran plattan flera veckor i rad - och varje gang varit valdigt noga med att papeka att det handlar om "kristen black metal".
- Jag vet att det inte later riktigt bra i kristna sammanhang att prata om "death" och "black" metal, men det ar bara en genre och vi maste anvanda begreppen som redan existerar. Men personligen tycker jag att det kunde fa heta Turimetal, Lassemetal eller vad som helst, sager Ole.
Oavsett vad man kallar musiken rader det inga tvivel om vad som ligger bakom allting, det som ar det absolut viktigaste i medlemmarnas liv och det som ger allting en mening. Sjalva menar Extol att deras musik inte skulle vara nagot annat an bara musik om det inte vore for tron.
- Musik spelar pa det kanslomassiga planet och oppnar upp for andliga dimensioner. Om vi kommer med kristna texter till musiken sa har vi en mojlighet att paverka folk - det ar ett faktum. Folk anvander ju musik till att meditera till exempel, pa nagot satt sa paverkar musiken oss, sager Ole.
- Dessutom tror vi att Guds son ar i oss, det ar en trygghet vi har eftersom det star i Bibeln, och da tror vi att den anden ar med och paverkar publiken ocksa, sager Peter.

aven om de tror att Gud ar med nar de spelar, anser de att de sjalva maste gora allt for att publiken ska lyssna pa deras budskap. Basta sattet ar darfor att bli sa bra som mojligt s att sjalva gora det mojliga och lata Gud gora det omojliga.
- Om man spelar bra sa lyssnar folk pa det man sager, om du kommer med dalig musik sa orkar inte manniskor ta sig tid att lyssna. Darfor lagger vi ned mycket tid pa att bli sa bra som mojligt, sager Ole.
- For oss ar Extol ett satt att tjana Gud och vi vill gora det sa bra vi kan. Vi tycker att Gud fortjanar det basta - det ar ju han som ska ha aran for det vi gor. Vi tycker det ar trakigt att de kristna alltid kommer med musik som ar lite samre - Gud ar ju bast och han ska ha det basta.
De menar att det ar Gud som skapat talanger och gavor i manniskorna, genom att ova och gora bra latar sa arar det Gud. Om man inte anvander talangerna sa vanarar det Gud.
For den oinvigde - eller ointresserade - later Peters sang som vore den hamtad fran underjorden. Tillsammans med den tekniskt brutala musiken ger Extol lyssnaren en minst sagt omtumlande upplevelse. Paradoxalt nog ar det inte aggression som ar malet med konserterna - utan frid.
- Vill vill formedla vem Jesus ar, vi vill att publiken ska lamna en konsert och kanna Guds frid och karlek. Det kanske later som en kontrast till musiken vi spelar, men vi lagger stor vikt vid att Guds ande ar narvarande.

Under det kommande aret hoppas grabbarna spela in uppfoljaren till Burial, som enligt dem sjalva kommer bli battre - och framfor allt brutalare. Latmaterialet ar redan klart, det ar bara att hoppa in i studion.
- For var egen del kanner vi att det gar att gora en mycket battre skiva an den forra, inte minst ljudet kan bli mycket battre - speciellt trumljudet. Dessutom tror jag att vi har fordjupat vara extrema sidor - det ar fortfarande Extol med samma melodigangar och satt att bygga latar pa, men det blir lite tyngre. Lite dystrare kanske, sager Ole.

Det synes som om Extol i mangt och mycket handlar om kontraster dar det brutala moter det fridfulla, i saval text som musik. Darfor ar det val inte speciellt forvanande att Christers och Oles stora favoritband ar Cardigans. Sa nu ar det bara att se fram emot nasta platta dar pojkarna forhoppningsvis befaster sin plats som nyskapande inom den brutalaste av genrer.
Kanske genom en duett med Nina i Cardigans.

© Pierre Eriksson
<pierre.eriksson@dagen.com>